onsdag 24 mars 2010

Mardrömmar

Jag drömmer inte mardrömmas ofta. Men det förekommer dock mycket oftare än för andra som jag pratar med. Fattar verkligen inte varför jag drömmer dem.

För många år sen när jag va massa depp och livet inte var kanon drömde jag mycket mardrömmar. Krig varje natt. Försökte alltid komma undan. Skydda mig, min familj, mina vänner. Men kriget kom alltid närmare och närmare. Det var så verkligt att jag på morgonen vaknade och var tvungen att ringa de närmaste för att se så att de levde. Fruktansvärt var det. Kan fortfarande se den leriga skyttegraven framför mig, som jag varje natt försökte ta mig till och gömma mig i.

Men nu då? Jag mår inte dåligt. Är inte direkt stressad… jo kanske över pengar och jobb. Men trodde inte att jag var så stressad.

Allt började med att vi (vet inte riktigt vilka vi var, men antagligen nära o kära) såg en man som gick bärsärkargång med sin bil. Körde över massa människor. Jag ville hjälpa. Men nån sa att jag inte fick för då skulle han köra över mig med. Men han såg oss, kom efter oss och slutade aldrig jaga oss. Lyckades aldrig hjälpa de människor som låg där halvt överkörda. Vi gömde oss på nån båt. Försökte skydda oss och skaffa vapen. Men fanns inga. Vi viste att han skulle komma och försöka ha ihjäl och i den rädslan befann sig hela drömmen.

Vaknade med värk i hela nacken och axlarna. Spänt mig som en tok. Försökte somna om men så fort jag stängde ögonen och somnade så var samma dröm tillbaka. Usch fy och blä!

Somnade tillslut om men fick dock nöja mig med att drömma om den här förbannade gubben hela natten. Nelis vaknade kl 6 som vanligt. Trodde jag skulle kolavippa så trött var jag. Men låg som vanligt i min säng och halvsov medan han lekte. Halv 8 brukar han tröttna och så även idag. Då brukar det vara dags att gå upp. Tog upp honom ur sängen o la honom hos mig lite för att kramas. Å då hände det! Helt underbart. HAN SOMNADE OM PÅ MIN ARM! Har ju typ inte hänt sen han va pyttis. Så nu fick jag sova en stund till ändå i trygghet med min lilla riddare på armen som skyddade mig… å tro mig, jag sov som en liten tok utan mardrömmar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar