Livet

Ibland är jag rädd för livet. Rädd för det liv jag ska leva.

Kan känna att jag är rädd för att bli gammal. Att inte veta vad som kommer hända mig när jag blir gammal. Jag vill inte bli sjuk, vill inte förlora minnet, vill inte bli en grönsak.

Jag kan känna att jag är rädd för att jag inte vet vad som kommer hända i mitt liv. Jag vet inte vilken dag mitt liv kommer ta slut. Kan va imon… kan va om 100 år.

Jag är rädd för att det ska hända nått med Cornelis eller min familj. Att det ska hända nått som jag inte kan göra något åt. Att jag inte ska vara där, att jag inte ska kunna hjälpa. Inga föräldrar ska behöva överleva längre än sina barn. Men hur ska ett barn överleva att förlora sina förälder som alltid varit där.

Jag skyndar mycket. Vill ha min familj, mitt hus, mitt jobb, mitt liv, min framtid. Men vad händer då? Vad händer när man har alla de sakerna. Vad längtar man efter då? Döden? Jag vill inte längta till döden. Men de stora händelserna i livet är väl att bilda familj, gifta sig, skaffa något eget osv. Jag är rädd för att jag inte ska veta vad jag ska göra när allt detta är gjort. Vem är jag då. Ska jag då bara le och jobba resten av mitt liv. Bli gammal och se tillbaka på livet som en lång resa som började med allt livet kan ge och sen bara var en lång strecka.

Jag vill så gärna leva livet nu. Leva i stunden. Känna att detta är mitt liv, strunta i vad som händer imorgon. Den här dagen är lika underbar som vilken annan dag. Känna att denna dagen är värd att minnas, värd att uppskattas. Men varför väntar jag då på nått annat? Nått sen? Tänk om sen inte alls är så bra som jag tror? Tänk om nu är det bästa i mitt liv och så tar jag inte vara på det.

Många tankar. Många frågor. Men inga svar. Måste lära mig att älska dagen, inte morgondagen. Älska det jag har och inte frukta det som kommer.

Det här är mitt liv, varken mer eller mindre. Det är bara jag som kan leva mitt liv. Det är till för mig och mina drömmar.  Man kan inte veta allt, man ska inte veta allt. Det som händer imorgon får stå för morgondagen. Jag kan inte försvara det idag. Måste leva nu!