Saknar!

Vi har ganska lyhört i vårat hus. Kommer det nån i trapphuset så hör man garanterat det i lägenheten. Man hör när porten öppnas och man hör när personen som kommer in stampar av snön från skorna. Ekar även ganska bra. Så de flesta gångerna låter det som nån klampar in ganska bra. Man skulle kunna tro att detta stör… men det är inte så farligt.

Däremot är kissen och jag precis likadana. Vi väntar på mannen. Saknar honom som om vi inte sett honom på år och dar. Har egentligen inte riktigt pratat med honom sen i måndags. Stor saknad när man vill och är van att ha honom nära.

Så nu när jag vet att han ska komma hem ikväll. Han sa att de troligtvis skulle sluta till kl 19, men att det va många som skulle ut så de slutar antagligen lite tidigare. Så nu sitter jag här. Varje gång jag hör nån klampa av sig snön så hoppar fjärilarna i magen och öronen lyssnar massa. Men varje gång slutar det med att jag hör en nyckel sättas i låset på någon annans dörr. Aldrig våran. Fjärilarna flyger rakt in i väggen på magen och allt känns helt plötsligt inte alls så lätt och mysigt, snarare tungt ensamt och mörkt. Jisses tror verkligen att jag tycker om denna hanen. Hanen i mitt liv. Min man!