Funderade på en sak när jag satt o gav Nelisen mat.
Förra veckan var det potatis tom gällde. Han tyckte det va usch o fy o blää första dagarna men sen lärde han sig mer o mer att svälja o att potatis var ändå ok.
Denna veckan är det morot som gäller. Skitsvårt att göra mos av morot för det första. Vilket gör att det inte blir så kladdigt, vilket leder till att det är svårare att få det att stanna i munnen. Sen verkar det som han faktiskt tycker att morot är ännu päckligare än potatis, han försöker t.o.m. att kvälja sig själv emellanåt. Funderar på om han faktiskt kommer tycka om morot också i slutet av veckan. Kanske kanske.
Men detta ledde mina tankar till alla vuxna... inklusive mig själv, som alltid har något som man verkligen inte tycker om. Det finns ju även saker som man inte riktigt gillar men inte skyr som pesten. Skulle det funka att ge oss "smakpotioner" av saker vi inte gillar för att nå målet att vi ska gilla det?
T.ex. om jag inte gillar broccoli... vilket jag verkligen inte gör, om jag då äter lite broccoli varje dag. Skulle jag då gilla broccoli till slut? Eller funkar detta bara på små ovana bebisgommar? och då bara ibland, för vist finns det saker som barn aldrig lär sig äta när man ger "smakisar".
Lär nog inte få nått svar på frågan. För jag vill inte testa att äta broccoli varje dag. Men vem vet kanske det skulle funka på kräsna vuxna också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar