För ett år sen skrev jag följande text…
Jag o Lottie är hemma hos Jonathan. Lördagskvällen börjar bli sen, parfymen osar från alla håll och fyllan börjar runda av fötterna. Daniel är också där. Han pratar med nån lumparpolare i telefonen. Lottie rycker telefonen ur Daniels hand och inleder ett samtal med personen i andra änden... "Hej! Har du stor snopp!"
Tror inte hon får nått direkt svar och intresset för att prata i telefon avtar ganska snabbt för att återgå till att pussa läppstift på Jonathans nyinköpta hallspegel. Nånstans i all dimma och spegelpussar bestäms det att denne man vars penis vi inte vet storleken på skulle behöva komma och festa med oss. Han är dock långt bort och lovar att överväga att komma nästkommande helg.
Det ringer på dörren. Jag är relativt nyinflyttad i min lilla lägenhet på Justeliusgatan. Har köpt en helvetesbokhylla på Jysk, som är helt omöjlig att få ihop om man inte är flera som hjälps åt. Har försökt själv ett tjugotal gånger med att få ihop den utan att lyckas. Ringde Daniel och bad om hjälp, eftersom jag viste att han skulle i till stan. Så nu står han där i hallen tillsammans med en kille som presenterar sig med namnet Niklas. Ett svagt minne säger att jag kanske har pratat med denna människa eller kanske borde veta hur stor snopp han har.
Fick iaf hjälp av hanarna att sätta ihop helveteshyllan... som de också ganska snabbt började hata. De skulle iväg på nått grejs så besöket blev inte så jättelångt. Kollade en extra gång på denna nya bekantskap och tyckte nog att han va lite konstig. Men herrejösses... det är ju alla lumpare =P
Senare på kvällen samlades alla åter igen hemma hos Jonathan, precis som bestämt veckan innan. Jag har lovat mig själv att hålla alkoholen borta då föregående helg var en av många på sista tiden som varit väldigt luddiga. Men alla andra luktar friskt på glöggen och inte långt borta är de runda fotsulorna. Det sjungs singstar och Daniels ögon börjar korsas så mycket att snuset hamnar på Jonathans nyiköpta matta istället för i truten. Jag sitter vid barbordet.... behöver jag säga att det är nyiköpt?... Niklas och Roger gör mig sällskap... Har ingen aning om vad vi pratar om, men det bestäms att argaleken är nästa punkt på schemat. Roger filmar och Anna och Niklas stirrar... och stirrar ... och stirrar... och kysser. Fastnar i varandras läppar och sen den dagen har vi aldrig släppt taget om varandra.
Idag är det 5 år sedan denna dagen utspelade sig. Dock tror jag inte att jag idag älskar honom som jag gjorde då. Då älskade jag en person som av en slump kom in i mitt liv.Idag älskar jag honom på ett helt annat sätt. Jag älskar honom som min sambo, mitt barns far, min blivande make, min livskamrat.
Niklas jag ÄLSKAR dig!
